Enruting

Vi sitter i köket med barnen

I vardagsrummet sitter männen och dricker öl.
I köket sitter tjejerna och barnen.
Jag vet att detta inte är någon ny spaning. Det är som att konstatera ett faktum.
Efter onsdag kommer torsdag. Tjejerna sitter i köket med ungarna.
Men jag trodde verkligen inte att det skulle hända MIG.
Jag tillbringar inte speciellt mycket tid i köket annars, har inte huvudansvaret för barnet och gillar öl mer än att torka snoriga näsor.
Men ändå, där sitter jag och mina vänner likt förbannat i köket. Med ungarna.

Går till lekparken. Där är det en jämnare könsfördelning. Om man räknar med barnen.
På bänkarna sitter dock uteslutande mammor.
Gravida mammor, trötta mammor i foppatofflor, mammor med mobilen vid örat och minstingen i vagnen.  Manmmor som är arga, mammor som är glada, en mamma som sitter och stickar.

Jag tror att det kan se annorlunda ut i lite mer välbärgade bostadsområden där hipsterfarsor sippar esspresso ur designertermosmuggar. Men här, bland hyreslängorna, var det bara mammor.
Var är papporna? På jobbet kanske. Om papporna generellt tar 20% av föräldraledigheten så skulle jag tro att de tar ut 2% här. Men klockan var halv sju på kvällen och de borde rimligen hunnit hem från jobbet vid det här laget.

Går hem igen. Vi torkar snor, säger nu får du vara tyst när mamma pratar, medlar i en konflikt och försöker växla några ord med min vän trebarnsmamman.

Är det så här det ska vara nu?
Bebiskräks, kladdiga fingrar och ett evigt springande efter ungar som kan skada sig alvarligt på precis allting precis när som helst.

Förlåt mig älskade vän men nu orkar jag inte mer.
Nu sätter jag mig i vardagsrummet med killarna.
Jag vill ha lugn och ro. Jag vill få tala till punkt. Och jag vill ha en öl.

enruting

FYI

You probably didn't know this...

enruting

Kattfarm

Den uppmärksamme har säkert noterat att det varit en del gammalt mög här på bloggen det senaste. Det beror på lite olika saker som t ex lathet.

Dessutom har jag tydligen börjat med kattuppfödning. Nio små katter ska ut till nya hem, och det har varit en hel del administrativt arbete med detta. De ska fotograferas, annonseras och visas upp för potentiella köpare.
Tidigare år har jag varit lite desperat och i princip skänkt bort dem, men i år provade jag en lite ny approach. Jag satte ut ett ganska högt pris och spelade lite svårfångad. Då blev folk som tokiga, alla skulle köpa, och efter en vecka var åtta kattungar tingade! Så nu hoppas jag att ingen katt försvinner eller att nått händer dem för jag har ärligt talat inte råd att betala tillbaka handpenningen!

Men egentligen hoppas jag i hemlighet att någon ska tipsa djurskyddsnämnden så att de kommer hit och ger mig djurförbud för jag har snart fått nog! De dagar när jag inte torkar upp bajs efter något är lätt räknade på ena handens fingrar!